Året var 1988 och det var äntligen dax att gå ur grundskolan... detta skulle ju firas på något sätt och de flesta i klassen tycke väl att finlandsbåt eller någon annan form av utlandsresa var det enda som gällde.... dock hade inte andra klasser skött sig på liknande resor så man kan ju inte påstå att föräldragruppen och skolan tyckte att min klass skulle få någon särbehandling....
men något ljushuvud :) kom på att vi kunde komma runt saken om vi satte Leningrad som mål för resan....
Så vi 30 elever, tillsammans med våra 2 klassföreståndare och 3 andra medföljande föräldrar (varav min pappa var den ena) fick faktiskt kliva på Finlandsfärjan för att åka till Leningrad.
Efter en hyfsad lugn överfart till Finland (jag och mina kompisar blev jagade av en tokig finne och sprang ett långt korridor maraton för att finta bort honom det hela slutade med att jag som sprang först såg en liten hög med bajs mitt på golvet i korridoren, jag lyckades missa att kliva i den och mina kompisar också men inte finnen...)
I alla fall så kom vi då till Åbo där bussen skulle hämta oss för att sedan ta hos motovägen till Leningrad.... detta måste vara den sämsta vägsträckan på hela planeten... trots att den var byggd för OS i Moskva 1980..Att sedan komma fram till Finsk/Sovjetiska (det här var ju faktiskt på Sovjet tiden) gränsen var en upplevelse.. vi fick ta ut allt bagage ur bussen och få det röntgat och våra pass och viusm kollade i passkontrollen. Bussen kördes upp över ett hål i marken där de lyste under bussen för att verkligen kolla allt. De gick även igenom bussen med hund...
Väl framme i Leningrad så var det kväll och vi fick en liten påse med mat.. eller mat och mat.. det var en bit flottig korv som mest innehöll späck, ett hårdkokt ägg där gulan var snorgrön och en bit bröd som var så torr att den inte gick att äta och sen var det 2 bitar socker som var det enda som gick att äta.. jagtror aldrig att jag varit så hungrig någon gång.
Denna resa bjöd annars på ett besök på en krigsfartyg som användes under WWI eller WWII , jag tror att den hette Aurora, sen var vi såklart på Vinterpalatset vars fasad mot floden Neva sträcker sig 2 km sägs det. Det påstås även att om man tittar på varje föremål i Vinterpalatsets utställning i 1 minut så tar det åtta år att gå igenom hela samlingen.. (fascinerande att någon räknat ut detta).
En episod från Vinterpalatset är när jag blir trött i fötterna och sätter mig på en antik stol och lutar huvudet bakåt och lyckas dra i gång larmet på tavlan bakom... museivakten (=gestapo) trodde att jag en liten tjej i mjukiskläder skulle lyckas få med mig en tavla på 3x3 meter med ram.... tillslut så förstod dom det osannorlika i detta påstående och situationen lugnade ner sig.
Vi han även besöka en skola och ett ungdomspalats för att umgås med ungdomar i vår egen ålder.. det var en upplevelse... de tittade mest på våra kläder.. vi gav bort ett par grejor men fick egentligen inte det eftersom allt man tog med sig in i landet måste vara samma man tog ut.. man var ju även tvungen att fylla i deklarationspapper över innehållet i sitt bagage.
Detta var dock inget problem då alla (i stort sett) var mutbara. Minns att pappa bytte sitt badlakarn mot en burk rysk kaviar.
Vi fick även p-böter på ett ställe och detta löste vi genom att samla i hop lite pengar och varor från "Berioschka butiken" (i denna butik fick enbart turister handla).
Denna resa varade i ca 1 vecka och på denna tid kunde jag (hur mycket jag än ville) inte göra av med mer än 50 kr, det fanns ingenting att handla förutom Pepsi och glass.
Rummet på hotellet vi bodde på hade vägglöss så jag och min kompis trog ut sängarna på mitten av rummet för att slippa det värsta men vi var sönderbitna överallt, det kliade t.o.m i handflatorna. Sen fanns det ju naturligtvis kackerlackor överallt.
Det starkaste minnet är i alla fall då vi på väg tillbaka genom ryska tullen då bussen blir genomsökt och vakten som räknade oss påstod att vi var en förmycket på bussen mot vad vi hade dokument för... det var sabla hallå och tillslut skrek min pappa i högtalrna att alla ungar skulle sitta ner och hålla käften sen räknade vakten oss en gång till och då fick han det att stämma... tror ni vakten bad om ursäkt.. NIX.
Sen på väg genom ingenmansland mellan Sovjet och Finland upptäcks ett Sovjetiskt militär bälte av någon utav de vuxna som kastas ut genom fönstret på bussen. Skulle vi blivit ertappade med att föra ut militäraplagg hade det kunnat bli straffpåföljder...
Hur som hellst efter ett antal timmar i kö på den finska sidan så fick vi tillslut äta på ett väg fik och till allas förtjusning serverades det grillkorv med pommes frittes i mängder.
Då vi sedan kom på båten så var vi ett ganska slaget gäng så det var nog ingen (vad jag minns) som festade.
men något ljushuvud :) kom på att vi kunde komma runt saken om vi satte Leningrad som mål för resan....
Så vi 30 elever, tillsammans med våra 2 klassföreståndare och 3 andra medföljande föräldrar (varav min pappa var den ena) fick faktiskt kliva på Finlandsfärjan för att åka till Leningrad.
Efter en hyfsad lugn överfart till Finland (jag och mina kompisar blev jagade av en tokig finne och sprang ett långt korridor maraton för att finta bort honom det hela slutade med att jag som sprang först såg en liten hög med bajs mitt på golvet i korridoren, jag lyckades missa att kliva i den och mina kompisar också men inte finnen...)
I alla fall så kom vi då till Åbo där bussen skulle hämta oss för att sedan ta hos motovägen till Leningrad.... detta måste vara den sämsta vägsträckan på hela planeten... trots att den var byggd för OS i Moskva 1980..Att sedan komma fram till Finsk/Sovjetiska (det här var ju faktiskt på Sovjet tiden) gränsen var en upplevelse.. vi fick ta ut allt bagage ur bussen och få det röntgat och våra pass och viusm kollade i passkontrollen. Bussen kördes upp över ett hål i marken där de lyste under bussen för att verkligen kolla allt. De gick även igenom bussen med hund...
Väl framme i Leningrad så var det kväll och vi fick en liten påse med mat.. eller mat och mat.. det var en bit flottig korv som mest innehöll späck, ett hårdkokt ägg där gulan var snorgrön och en bit bröd som var så torr att den inte gick att äta och sen var det 2 bitar socker som var det enda som gick att äta.. jagtror aldrig att jag varit så hungrig någon gång.
Denna resa bjöd annars på ett besök på en krigsfartyg som användes under WWI eller WWII , jag tror att den hette Aurora, sen var vi såklart på Vinterpalatset vars fasad mot floden Neva sträcker sig 2 km sägs det. Det påstås även att om man tittar på varje föremål i Vinterpalatsets utställning i 1 minut så tar det åtta år att gå igenom hela samlingen.. (fascinerande att någon räknat ut detta).
En episod från Vinterpalatset är när jag blir trött i fötterna och sätter mig på en antik stol och lutar huvudet bakåt och lyckas dra i gång larmet på tavlan bakom... museivakten (=gestapo) trodde att jag en liten tjej i mjukiskläder skulle lyckas få med mig en tavla på 3x3 meter med ram.... tillslut så förstod dom det osannorlika i detta påstående och situationen lugnade ner sig.
Vi han även besöka en skola och ett ungdomspalats för att umgås med ungdomar i vår egen ålder.. det var en upplevelse... de tittade mest på våra kläder.. vi gav bort ett par grejor men fick egentligen inte det eftersom allt man tog med sig in i landet måste vara samma man tog ut.. man var ju även tvungen att fylla i deklarationspapper över innehållet i sitt bagage.
Detta var dock inget problem då alla (i stort sett) var mutbara. Minns att pappa bytte sitt badlakarn mot en burk rysk kaviar.
Vi fick även p-böter på ett ställe och detta löste vi genom att samla i hop lite pengar och varor från "Berioschka butiken" (i denna butik fick enbart turister handla).
Denna resa varade i ca 1 vecka och på denna tid kunde jag (hur mycket jag än ville) inte göra av med mer än 50 kr, det fanns ingenting att handla förutom Pepsi och glass.
Rummet på hotellet vi bodde på hade vägglöss så jag och min kompis trog ut sängarna på mitten av rummet för att slippa det värsta men vi var sönderbitna överallt, det kliade t.o.m i handflatorna. Sen fanns det ju naturligtvis kackerlackor överallt.
Det starkaste minnet är i alla fall då vi på väg tillbaka genom ryska tullen då bussen blir genomsökt och vakten som räknade oss påstod att vi var en förmycket på bussen mot vad vi hade dokument för... det var sabla hallå och tillslut skrek min pappa i högtalrna att alla ungar skulle sitta ner och hålla käften sen räknade vakten oss en gång till och då fick han det att stämma... tror ni vakten bad om ursäkt.. NIX.
Sen på väg genom ingenmansland mellan Sovjet och Finland upptäcks ett Sovjetiskt militär bälte av någon utav de vuxna som kastas ut genom fönstret på bussen. Skulle vi blivit ertappade med att föra ut militäraplagg hade det kunnat bli straffpåföljder...
Hur som hellst efter ett antal timmar i kö på den finska sidan så fick vi tillslut äta på ett väg fik och till allas förtjusning serverades det grillkorv med pommes frittes i mängder.
Då vi sedan kom på båten så var vi ett ganska slaget gäng så det var nog ingen (vad jag minns) som festade.
